» Mina hundar genom åren!
Nu kommer vi till ett såntdär ''100% seriös'' inlägg. Eftersom det är det ni tycker bäst om att läsa, ska jag bjuda på ett, som kommer rakt innifrån hjärtat, och ut i ett vitt blankt inlägg. Denna gången ska det handla lite om mig tänkte jag. Läs eller skit i det, bestäm själv 
I mitt liv som 13år, har det hänt väldigt många saker. Både bra och lärorika, men samtidigt väldigt många dåliga som förstört mig. Jag har i mitt liv redan ägt 4 hundar, medans jag i nuläget bara äger 1. Sen har vi även haft många ''familjehundar'' emellan också, sedan jag var kanske 6år, så jag har inte fått en egen hund bara sådär. Vi har oxå fött upp många hundar, så hundar är ett gemensamt intresse i familjen. Och nej, jag skojar inte, utan är helt seriös. Jag har inte ''ägt'' dem på så sätt att det är familjens hundar, utan allt ansvar har legat på mig. Alldeles själv har jag fått uppfostra dem ,och utbilda dem så som jag vill ha dem. Utan någons hjälp. Tror att ungefär 99% av er som läser detta tänker att jag säkert inte kan någonting om hundar alls, och ja, helt enkelt ljuger. Personligen tycker jag själv att det är ett under att jag faktiskt har så mycket erfarenhet av hundar. Vart har jag fått all den ifrån liksom?Tänker inte gå in på detaljer på varför jag sålde de andra 3, men lite kortfattat kan jag säga att den andra hunden (Wille) var rätt så aggressiv av sig, och ingen bra att ha som ''andra hund'' efter Micke som inte gjort en fluga förnär. Den tredje (Sakke) sålde jag därav anledningen till att.. Ja vad var anledningen? Kommer inte ens ihåg det själv.. Och sist men inte minst den sista, Teddie.. Ååh vad jag saknar honom.. Honom sålde jag därav anledningen till att min tid inte räckte till. Med skola, Micke & häst på fritiden så fanns det helt enkelt ingen tid att träna en 1år gammal valp. Turligt nog insåg jag det innan han blev för gammal, och jag fäst mig riktigt vid honom. 1år är väldigt mycket när jag tänker efter, men inte sådär hemskt länge. Teddie hade ett hjärta av guld, och ååh silken fin vovve han skulle bli i lydnad och agility. Min älskling.. Han födde vi även upp här hemma, så han är inte någon import eller så från någon annan familj, haha. Nu kanske ni även tänker, hur fasen kan en riktig förälder låta sitt barn äga 4 hundar på 4år?? Tja, det enkla svaret är väl att jag är mognare än 90% av dagens ungdom, och vet vad det innebär att vara hundägare. Jag är väldigt ambitiös, och har nått många av mina mål i livet med dessa 4 hundar. Och Micke ska vi inte prata om. Vilken pingla, som varit med mig under heela denna resan. Eloge till honom! Micke skulle inte vara min från början, men det blev så ändå. Jag och han blev som ett med varandra, jag tränade han, och han var alltid hos mig. Sen efter ett tag så skrev vi över papprena på mig.Tyvärr har han börjat bli gammal, vilket gör att vi måste minska på t.ex agility träningarna och även höjderna nu. Ska om några år skaffa en renrasig chihuahua till, när jag gått ut skolan och sånt. Jappjapp, det är så planerna ser ut just nu. Sen vad fan som händer när vi väl är där får vi la se då!
I mitt liv som 13år, har det hänt väldigt många saker. Både bra och lärorika, men samtidigt väldigt många dåliga som förstört mig. Jag har i mitt liv redan ägt 4 hundar, medans jag i nuläget bara äger 1. Sen har vi även haft många ''familjehundar'' emellan också, sedan jag var kanske 6år, så jag har inte fått en egen hund bara sådär. Vi har oxå fött upp många hundar, så hundar är ett gemensamt intresse i familjen. Och nej, jag skojar inte, utan är helt seriös. Jag har inte ''ägt'' dem på så sätt att det är familjens hundar, utan allt ansvar har legat på mig. Alldeles själv har jag fått uppfostra dem ,och utbilda dem så som jag vill ha dem. Utan någons hjälp. Tror att ungefär 99% av er som läser detta tänker att jag säkert inte kan någonting om hundar alls, och ja, helt enkelt ljuger. Personligen tycker jag själv att det är ett under att jag faktiskt har så mycket erfarenhet av hundar. Vart har jag fått all den ifrån liksom?Tänker inte gå in på detaljer på varför jag sålde de andra 3, men lite kortfattat kan jag säga att den andra hunden (Wille) var rätt så aggressiv av sig, och ingen bra att ha som ''andra hund'' efter Micke som inte gjort en fluga förnär. Den tredje (Sakke) sålde jag därav anledningen till att.. Ja vad var anledningen? Kommer inte ens ihåg det själv.. Och sist men inte minst den sista, Teddie.. Ååh vad jag saknar honom.. Honom sålde jag därav anledningen till att min tid inte räckte till. Med skola, Micke & häst på fritiden så fanns det helt enkelt ingen tid att träna en 1år gammal valp. Turligt nog insåg jag det innan han blev för gammal, och jag fäst mig riktigt vid honom. 1år är väldigt mycket när jag tänker efter, men inte sådär hemskt länge. Teddie hade ett hjärta av guld, och ååh silken fin vovve han skulle bli i lydnad och agility. Min älskling.. Han födde vi även upp här hemma, så han är inte någon import eller så från någon annan familj, haha. Nu kanske ni även tänker, hur fasen kan en riktig förälder låta sitt barn äga 4 hundar på 4år?? Tja, det enkla svaret är väl att jag är mognare än 90% av dagens ungdom, och vet vad det innebär att vara hundägare. Jag är väldigt ambitiös, och har nått många av mina mål i livet med dessa 4 hundar. Och Micke ska vi inte prata om. Vilken pingla, som varit med mig under heela denna resan. Eloge till honom! Micke skulle inte vara min från början, men det blev så ändå. Jag och han blev som ett med varandra, jag tränade han, och han var alltid hos mig. Sen efter ett tag så skrev vi över papprena på mig.Tyvärr har han börjat bli gammal, vilket gör att vi måste minska på t.ex agility träningarna och även höjderna nu. Ska om några år skaffa en renrasig chihuahua till, när jag gått ut skolan och sånt. Jappjapp, det är så planerna ser ut just nu. Sen vad fan som händer när vi väl är där får vi la se då!
Trackback
