Vad tycker ni egentligen om kärlek? Det är klart, det ÄR en bra sak (enligt mig) som kan vara rätt mysig oså, men när vi kommer till saker som att vara ''olyckligt kär'' osvosv. Då är det inge roligt alltså.. Man blir helt knäckt typ.. Om vi säger t.ex att man börjar gilla någon, så tänker man i stort sätt på den personen hela tiden ellerhur? Ja, och om man VET att personen kanske är tillsammans med någon annan eller iallafall gillar någon annan så går man runt och mår dåligt (typ) för det hela tiden. Sen kanske man lyckas glömma honom/henne en stund och har det jättebra, men sedan kommer man på honom/henne igen och då blir man lika ''nedstämd'' som innan. Ååååh I hate it..