Jag gillar när man har konsten att kunna älska sitt liv till 100% när man ändå vet att det finns saker som inte är särskilt bra. Istället för att haka upp sig på småsaker som inte alls har någon betydelse. DET är att kunna vara tacksam för sitt liv och kunna inse att man har det väldigt mycket bättre än många andra. Att kunna vara stolt över vem man är, och vara glad över resultaten man fick på provet utan att alltid gemföra sig med alla andra och må dåligt över att dem är bättre än en själv. Att kunna älska och förlåta sina vänner eller familj, och göra dem glada igenom att ge dem en andra chans. Alla människor gör saker som dem sedan ångrar, och även om man tycker det är sjukt dumt så borde man fråga VARFÖR dem gjorde/gör så. Kom ihåg att allt har en anledning!
Jag har många vänner som går från och till. Dem finns där och är ''jättebra'' vid vissa tillfällen, men när det kommer till andra lite mer personliga saker, så är de snäppet under hemska. Jag är en person som väldigt lätt känner på mig om någon försöker ta över och spela någon annan. Då backar jag undan tills jag känner att läget är lugnt igen. Eller så struntar jag helt enkelt i personen och slutar umgås med den. Det beror sig somsagt på..